så jävla hög ångest, en 8a kanske. det är som att ha astma i mellangärdet, som att luftstrupen drar ihop och allt runt omkring det dras in med det. som att jag inte kan stå rakryggad utan måste böja mig. för om jag sträcker på mig och bröstkorgen blir rak kommer den sprängas.
det stämmer inte att jag inte pallar, eller att jag inte orkar mer. bevisligen gör jag ju det eftersom jag fortfarande lever.
men jag vill inte leva såhär. jag vill inte ha sån grovångest. jag vill inte behöva kämpa jämt.
det mest effektiva sättet att inte känna ångesten är att fylla huvudet med film och serier. så är jag helt passiv och sen är ångesten är över så mår jag dåligt över allt jag inte har gjort. Att tvätten hängt uppe i en vecka, att jag inte städat, tränat eller gjort något på min to do-lista. och så börjar det om.
igen, igen, igen, igen, igen. inget slut. möjligtvis en paus eller bättre period, men inget jävla slut.
Det är fan inte acceptabelt att livet ska vara såhär. jag vill reklamera det som är söder i mitt liv, i mig.
Jag är på min mottagning och fick träffa en kurator - hon frågade vad jag ville ha för hjälp av dem. jag vill att de ska ta bort min ångest. att de ska rädda mig. det är vad jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar