just nu känns det som att jag är över honom. Som att det han var var ett ångestpiller, inte en kärlek. för helt ärligt, han var inte så bra. det som borde göra att en blir kär, det fanns inte där. Han var mysig, å så mysig, han fyllde på min kopp av bekräftelse - men problemet med hur detta slutade var han. Han har kanske t o m mer issues än jag, att han hade behov av att ligga med andra tjejer fast att vi låg så ofta handlar inte om mig. jag tror verkligen att han har ett enormt stort bekräftelse behov.
Jag tror att han söker med än mig. Jag tror att bara inte att han vet hur vilsen han är. jag tror att allt är nytt och han snubblar runt omkring. jag tror att han hade bekräftelse behov som jag inte kunde fylla därför att de inte kan fyllas av någon annan.
Precis som jag hade behov som han inte kunde fylla. Han minskade min ångest när vi var tillsammans genom att hålla om mig, säga fina saker och ha sex med mig - inget av detta är avancerat att förstå. Men vad i detta är han? Var finns utbytet utöver det fysiska. Han var inte dum i huvudet åsiktsmässigt på flera plan - men på andra var han helt väck enligt mig. på andra plan förstod jag verkligen inte alls hur han tänkte och jag tyckte att han var extremt omogen. oförsiktig och han tänkte verkligen inte ett enda steg framåt. Och det är själviskt. Att inte reflektera över hur en annan människa tar emot vad en säger och gör är själviskt.
just nu känns det som att jag är över honom. men jag saknar bekräftelsen, det gör jag verkligen. Jag tror dock inte att jag hade kunnat få tillbaka den. det känns som om mina ögon har sett saker som jag inte kan blunda för. det går inte att bli det samma igen och skulle jag gå tillbaka kommer jag bara bli besviken. Det kommer bara bli ett misslyckande det vi gör och jag vill inte ha det som sista minne. Det sista minne av den närhet vi hade vill jag egentligen inte heller minnas. jag vill minnas gångerna innan det - för det må ha crashed en burned, men skeppet hade redan börjat sjunka. rejält.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar