Och jag pallar inte att min ångest eller brist på ångest ska hänga på en annan människa. De planer jag tänkt i mitt huvud att vi hade stämmer inte. och jag blir så besviken. Ångesten blir ännu större. Jag behöver så jävla mycket att han håller om mig. att han pussar på mig och säger att jag är fin. att han rör vid mig, bara klappar lite på mig. jag behöver närheten så sjukt mycket. Och det är för mycket press. Jag har absolut inte sagt det till honom, men kanske känner han av det. Jag försöker spela cool och låta casual men kanske ser kan igenom. Jag vill inget hellre än vara med honom och han har annat. Jag vill bara bli uppslukad i ett vi, framförallt därför när jag är i den glada bubblan kan inget annat röra mig.
Hur fan ska detta gå?
Ångest pretty please be gone!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar