Nej jag har inte ångest som dränker mig, jag kippar inte efter andan. men jag har lite ångest minst en gång om dagen, jag tycker inte att livet är speciellt kul - men inte outhärdligt heller. Det känns som att jag trampar vatten och allt jag vill är att få sluta och vila. bara få flyta lite. Men jag är rädd för att sluta. för att släppa taget. För jag vet inte om jag skulle komma upp igen. jag vet inte var jag skulle hitta motivationen att resa mig igen. Varför skulle jag liksom? Vad i mitt liv är värt det. allt är grått och trist. Jag kan älska min familj och vänner, det gör jag. men färgen är borta ur mitt liv.
Jag är inte tung men less på att leva detta liv. Mitt liv känns tråkigt och tomt. grått och trist. livlöst.
Just nu ser jag helt uppriktigt fram emot att vara ledig för att första dagen kunna ta en tablett Theralen eller Atarax och bara försvinna hela dagen. inte göra någonting. bara sova och inte existera för mig själv lite. Det är uppriktigt det jag ser fram emot att göra på semestern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar