Ångestdämpande med ett bäst före datum som jag inte kan läsa

Ångest. Må lite bättre och ångest igen. Är det såhär livet ska vara för mig? Eller är det såhär livet kommer fortsätta vara för mig? För då vill jag fan inte. Träffade vänner idag och pratade om en bekant/vän som hoppade av vår utbildning. Personen hade mått dåligt innan men det var när hens bror tog livet av sig som det började gå ner för. Och det är två år sedan. Jag kan inte göra det mot min familj. Men seriöst, ska jag leva detta livet?
Jag har träffat en kille som gör mig så jävla glad. Min ångest försvann idag när vi bestämde att vi skulle ses i morgon. Men vi är bara kk så nu får jag ångest för jag undrar om han tänker att vi ska ses på natten bara eller ska vi hänga? Vi har setts i tre veckor snart och umgicks jävligt intensivt förra veckan. Det är jag som sagt att vi bara ska vara kk, mer går inte. Men jag är så jävla rädd för att det ska ta slut. För att vi inte ska ses regelbundet utan faktiskt börja bete oss som kk gör. Jag vill inte det. Det känns som att vi dejtar, han är så ofantligt fin mot mig. Behandlar mig bättre än någon annan kille någonsin har gjort - inte för att det säger så mycket. Jag är så skraj för att det ska bli för mycket för honom. Jag vill ses hela tiden. Är så rädd för att min personlighet ska sabba allt. Jag är ju rolig och kinky att ha sex med, men när det inte är nog då? Eller när det är så normalt att jag inte är spännande längre då? Jag är så skraj, osäker rädd och sårbar. Jag vet att det måste ta slut någon gång men allt jag kan tänka är Inte än, inte än, inte än!