så ville jag egentligen att min bloggadress skulle heta, men blogspot sa att den adressen inte var tillgänglig samtidigt som google sa att adressen inte fanns. mycket mystigt.
Anledningen att jag snackar om Ronja Rövardotter som hoppar över helvetesgapet är att min mamma sa en gång att när jag var yngre - alltså tonåring, vilket var från att jag var 10 år till 20 år typ - så var jag som Ronja Rövardotter. jag hoppade över helvetesgapet för att akta mig. Jag dansade vid kanten och stenar föll ner i djupet. jag vinglade och balanserade. Jag tycker det var en rätt fin och passande beskrivning av den där lilla flickan och tonåringen som var jag. Jag utmanade allt och jag kunde inte låta bli att dras till helvetesgapet.
Men Ronja Rövardotter och helvetesgapet passar rätt bra det med därför jag tänker inte avslöja mitt namn här - här är jag Ronja Rövardotter. och det jag ska göra här är att skriva av mig om mitt helvetesgap - om all min ångest, om alla de mörka tankar jag vill men inte helt vågar/vill säga högt, om den bipolära diagnosen jag har, om mitt självhat, mitt självförakt, mina tankar om destruktivt beteende och allt sånt där som är skrämmande och utlämnande.
Jag tänker inte skriva mitt namn dels därför att jag är rädd för konsekvenserna det skulle kunna få för mig personligen, min karriär och min familj, men framförallt för att jag pendlar konstant mellan att inte vilja prata med någon - ingen ska veta - och mellan att vilja stå rakryggad och kunna prata om min psykiska ohälsa utan skam och utan att få mega ångest efteråt.
Så denna bloggen är till för mig - för att jag ska få ventilera. för att jag har märkt att jag gillar att gå tillbaka och läsa om tankar och känslor jag hade förr. jag gillar att få läsa om hur livet var för Ronja Rövardotter just då. Vad som har förändrats och vad som är det samma.
Men bloggen är även till för er - ifall ni får någon tröst - hjälp eller vad som helst - i att känna igen er. Eller ifall ni vill få en liten insyn i hur det kan vara att ha psykisk ohälsa. Jag vill understryka "kan vara" - därför att det är såklart inte likadant för alla. alla är vi olika, så ta inte mina ord eller upplevelse som en generell regler för alla med en bipolär diagnos. det är istället en liten del, en historia. Min historia. Välkomna
Anledningen att jag snackar om Ronja Rövardotter som hoppar över helvetesgapet är att min mamma sa en gång att när jag var yngre - alltså tonåring, vilket var från att jag var 10 år till 20 år typ - så var jag som Ronja Rövardotter. jag hoppade över helvetesgapet för att akta mig. Jag dansade vid kanten och stenar föll ner i djupet. jag vinglade och balanserade. Jag tycker det var en rätt fin och passande beskrivning av den där lilla flickan och tonåringen som var jag. Jag utmanade allt och jag kunde inte låta bli att dras till helvetesgapet.
Men Ronja Rövardotter och helvetesgapet passar rätt bra det med därför jag tänker inte avslöja mitt namn här - här är jag Ronja Rövardotter. och det jag ska göra här är att skriva av mig om mitt helvetesgap - om all min ångest, om alla de mörka tankar jag vill men inte helt vågar/vill säga högt, om den bipolära diagnosen jag har, om mitt självhat, mitt självförakt, mina tankar om destruktivt beteende och allt sånt där som är skrämmande och utlämnande.
Jag tänker inte skriva mitt namn dels därför att jag är rädd för konsekvenserna det skulle kunna få för mig personligen, min karriär och min familj, men framförallt för att jag pendlar konstant mellan att inte vilja prata med någon - ingen ska veta - och mellan att vilja stå rakryggad och kunna prata om min psykiska ohälsa utan skam och utan att få mega ångest efteråt.
Så denna bloggen är till för mig - för att jag ska få ventilera. för att jag har märkt att jag gillar att gå tillbaka och läsa om tankar och känslor jag hade förr. jag gillar att få läsa om hur livet var för Ronja Rövardotter just då. Vad som har förändrats och vad som är det samma.
Men bloggen är även till för er - ifall ni får någon tröst - hjälp eller vad som helst - i att känna igen er. Eller ifall ni vill få en liten insyn i hur det kan vara att ha psykisk ohälsa. Jag vill understryka "kan vara" - därför att det är såklart inte likadant för alla. alla är vi olika, så ta inte mina ord eller upplevelse som en generell regler för alla med en bipolär diagnos. det är istället en liten del, en historia. Min historia. Välkomna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar