Jag är uttråkad och less och nästan lite arg. arg för att jag ska åka iväg på en solsemester relativt snart och istället för att med ett lugn längta efter den obsessar jag över min vikt. att jag ska ha badkläder och gå lätt klädd och inte vara så smal som jag vill. Jag är arg för att jag för ett år sen bantade och jobbade mig ner i vikt men sen föll tillbaka. Jag kämpade i flera månader och på typ 1-2 månader gick jag upp allt igen. Så nu är jag tillbaka till att hård banta - en gång till. Jag hatar det. jag hatar att jag bryr mig så mycket. jag hatar att jag inte kan må helt bra utan det. Jag hatar verkligen det så jävla mycket.
Och jag är uttråkad med livet. det känns som att det inte händer något fast att det händer massa. det som inte händer är väl antagligen att jag inte dejtar eller har en partner. och det hatar jag med, att jag bryr mig så mycket. Men jag saknar det. jag saknar att vara kär. jag saknar att vilja ha någon så mycket. jag saknar tryggheten. jag saknar glädjen. Och jag hatar det. jag hatar att jag känner att jag behöver någon. att mitt liv är tråkigt som singel.
Jag är less på att jag hela tiden faller tillbaka till dåliga vanor. för ett år sedan när jag gick ner så mycket så var jag säker på att jag inte skulle gå upp så mycket igen därför nu hade jag ju gått ner så pass att jag visste hur det kändes igen att kunna ha korta tröjor. jag var så nöjd över det att jag trodde att jag inte skulle falla dit. men det går ju så långsamt och helt plötsligt är jag tillbaka på vågen och ser de där siffrorna jag hatar. Jag är less på att jag inte gör mer på min fritid. att jag spenderar större delen av min tid i soffan framför datorn. och att även när jag träffar vänner så är det inte bra nog.
Mest av allt är jag så jävla trött på att jag glömmer. för typ en vecka sen eller två mådde jag så jävla bra. jag var så glad och typ sjöng när jag vaknade. livet var så bra. Men jag glömmer det och tror att livet suger jämt.
Fy fan vad jag är trött på att vara mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar