trött

jag är så trött på att känna såhär.
Jag har inte mega ångest, men jag är ledsen. jag är trött. jag vill bara sitta ner och stirra fast att jag vet att jag skulle må bättre av att göra alla de där tråkiga sakerna. diska, tvätta, städa, plocka och fixa. de där sakerna som skulle underlätta för mig och skulle få mig att känna mig duktig. vilket i sin tur kan få mig att må lite bättre. Jag vet också att jag måste äta bättre, jag är ur ursel på att äta, jag äter ofta för sällan vilket slutar med att jag sen vräker. eller så försöker jag äta lagom och jag får ont i magen och mår illa. jag hade mått bra av regelbundna mattider och bra mat, så grundläggande och ändå gör jag det inte.
Jag har så många förutsättningar för att kunna få mig själv att må bättre men jag bara... don't.
Det känns som om jag, och världen runt omkring mig, tappar färgen. den rinner långsamt bort och det blir allt mer beige och grått. Och jag är trött på det. jag är trött på att känna som att färgen rinner bort och jag står ute i regnet.
Jag är trött på att känna ingenting, jag är trött på att få ångest, jag är trött på att vara trött.

jag är trött på livet.