när jag fick veta att min bästa vän skulle flytta skämtade jag om Det är bra att jag ska börja i terapi till hösten för det kommer jag behöva. Egentligen skämtade jag inte för jag visste att det skulle bli tufft. Jag känner mig så jävla ensam. jag kan inte avgöra om det är att jag är ensam utan henne eller bara min sjukdom. kanske både och.
i helgen har jag varit hos mina föräldrar och hjälpt till att passa mina syskonbarn. igår åkte de hem, vilket var tur för precis där vid lunchen började jag gråta. sen kunde jag inte sluta på en timme. mamma la sig i sängen med mig och jag tror hon grät också. det gör så ont och är så jobbigt att mamma har så många barn som mår dåligt eller har det tufft. She can't catch a break.
Nu gråter jag igen. jag började göra det när jag skrev att jag saknade min vän. jag behöver verkligen henne. så jävla mycket. Hon är så bra på att få mig att känna mig speciell och bra. just nu känner jag mig jävligt ospeciell, ensam och dålig.
igår när jag låg och grät i en timme i min mammas famn tänkte jag att jag mår ändå inte så dåligt. jag vet att det kan bli värre. mycket värre. Jag överväger att kanske sjukskriva mig, bara för att inte behöva fejka så mycket. få må dåligt lite och ge mig själv lite konstgjord andning. Men det jag hade behövt när jag var sjukskriven är att träffa vänner, och det finns ingen som kan träffa mig redan som det är. jag hade också behövt träna så att jag går ner i vikt. jag har gått upp 8-10 kg denna hösten. det är galet mycket. jag har inte kunnat sluta äta. det var antagligen medicinen för nu har jag varit utan godis i 3-4 veckor, förut kunde jag inte klara mig en dag. ändå går jag inte ner i vikt. vilket suger för jag hatar mig själv ännu mer när jag inte väger lite.
då tänker jag på alla killar jag haft ihop det med sen mitt ex och hur alla de, och mitt ex, är i relationer. många av dem med smalare tjejer än mig. Jag hatar att jag vet det och att jag bryr mig.
jag önskar att jag vore i en relation. att jag vore smal och var i en relation. att jag var smal, snygg och i en relation. att jag var smal, snygg och lycklig i en relation. Jag försöker muntra upp mig själv med att många kändisar inte har relationer eller barn när de var i min ålder. för kändisar är ju snygga, smala och då borde de alltså vara lyckliga i en relation.
så patetisk är jag.
jag har även börjar skjuta på att lägga mig. inte för att jag vill vara uppe utan för att jag inte vill att det ska vara en ny dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar