jag var på apoteket igår och hämtade ut mina mediciner. Apotekaren frågade om jag visste hur de ska tas. jag sa ja. Jag har tagit mediciner i snart 16 år. den tanken gjorde att jag nästan började gråta. 16 år. Jag vill inte ta medicin, jag vill inte vara sjuk, men mest vill jag inte ta medicin. Kanske för att det är ett tecken på att jag är sjuk. kanske för att det ej går att förneka att jag inte är sinnessjuk då jag måste äta medicin för att fungera någorlunda normalt.
Skammen över min sjukdom har ökat. jag förstår inte varför. Har min önskan att inte vara sjuk blivit starkare? Det hade varit konstigt med tanke på att jag kan hantera det bättre nu, det är inte lika extremt jobbigt som förut. då levde jag vid avgrundskanten hela tiden. nu är jag bara där någon gång ibland.
Är det för att jag är inne i vuxenlivet på riktigt nu och att må dåligt är en tonårsgrej?
Är det för att jag vill ha barn och då måste en vara stabil? det förtjänar ett barn.
Allt jag vet är att det är jobbigt att skämmas och att gömma det. det är en sorg att vara sjuk, men även en att jag är så svag och feg att jag inte kan stå upp för mig själv.
Skammen över min sjukdom har ökat. jag förstår inte varför. Har min önskan att inte vara sjuk blivit starkare? Det hade varit konstigt med tanke på att jag kan hantera det bättre nu, det är inte lika extremt jobbigt som förut. då levde jag vid avgrundskanten hela tiden. nu är jag bara där någon gång ibland.
Är det för att jag är inne i vuxenlivet på riktigt nu och att må dåligt är en tonårsgrej?
Är det för att jag vill ha barn och då måste en vara stabil? det förtjänar ett barn.
Allt jag vet är att det är jobbigt att skämmas och att gömma det. det är en sorg att vara sjuk, men även en att jag är så svag och feg att jag inte kan stå upp för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar