trötthet eller smärta

så jag slutade med en medicin, det var antagligen den som gjort mig så trött. det är konstigt om det är det för jag började med den i maj och har varit trött sen dess, men det blev värre under hösten. Nu känner jag mig känslomässigt svängig. vet inte om det beror på att jag slutat med medicinen eller om det är livet som kommer och svänger. Det fucking sucks att tvingas välja mellan att vara rövtrött jämt eller må dåligt. Jag är så trött på att vara sjuk. på att detta är mitt liv.

utöver det känner jag mig så jävla ensam. som att jag inte har någon tillhörighet. alla andra har deras självklara som de är med på födelsedagar, nyår osv. men inte jag. känner mig ensam och bortglömd. Som att jag får kämpa så mkt med mina relationer, det är jag som hör av mig, jag som anstränger mig. inte för att jag tror att mina vänner inte vill träffa mig, men det är jag som får dra i det känns det som. svin jobbigt.

Jag är trött på att vara ensam.

skam och sorg

jag var på apoteket igår och hämtade ut mina mediciner. Apotekaren frågade om jag visste hur de ska tas. jag sa ja. Jag har tagit mediciner i snart 16 år. den tanken gjorde att jag nästan började gråta. 16 år. Jag vill inte ta medicin, jag vill inte vara sjuk, men mest vill jag inte ta medicin. Kanske för att det är ett tecken på att jag är sjuk. kanske för att det ej går att förneka att jag inte är sinnessjuk då jag måste äta medicin för att fungera någorlunda normalt.
Skammen över min sjukdom har ökat. jag förstår inte varför. Har min önskan att inte vara sjuk blivit starkare? Det hade varit konstigt med tanke på att jag kan hantera det bättre nu, det är inte lika extremt jobbigt som förut. då levde jag vid avgrundskanten hela tiden. nu är jag bara där någon gång ibland.
Är det för att jag är inne i vuxenlivet på riktigt nu och att må dåligt är en tonårsgrej?
Är det för att jag vill ha barn och då måste en vara stabil? det förtjänar ett barn.
Allt jag vet är att det är jobbigt att skämmas och att gömma det. det är en sorg att vara sjuk, men även en att jag är så svag och feg att jag inte kan stå upp för mig själv.