Avundsjuk och olycklig

Jag är så olycklig. inte deppig men olycklig. Jag har varit inne på en gammal klasskompis Instagram och hon har allt jag vill ha. En partner hon säger är hennes bästa vän och livskärlek, två barn, ett stort fint hus, vänner jobb umgås med, resor och super fin vältränad kropp. Och då jag kände henne var hon lättsam och glad.
Jag vill verkligen ha det där.
Jag vill ha barn och vara med mina föräldrar och syskon. Jag längtar så jävla mycket att jag blir olycklig.
Jag sover så mycket, jag vill hela tiden sova för att jag vill fly verkligheten.

Min mamma är olycklig för att hennes barn inte mår bra och det krossar mitt hjärta hur min familj mår. Mest av allt önskar jag lycka till min familj!

bäbis

jag var på en familjesammankomst idag. och jag önskade så att jag hade en partner och barn. en partner för jag vill inte ha barn själv, en partner för att stödja mig och ett barn för att ha närhet och någon som behöver mig. någon som gör det enklare i sociala situationer för det går alltid att prata om barnet. jag längtar så jädra mycket efter att få barn. Men jag vet också att jag inte längtar efter att sova dåligt, jag undrar om jag kommer klara det. jag längtar inte efter att gå upp tidigt på morgonen, jag längtar inte efter skrik och bråk. jag längtar inte efter att anpassa livet helt och fullt. Jag vill ha en enkel bäbis och en partner som är en lika bra föräldrar som jag men som kompletterar mig.

Jag känner mig ensam av att jag är ensam.