jag har sovit riktigt dåligt i drygt en vecka nu, 5-6 timmar per natt och kan ej somna om efter kl 05. det tär, såklart. men jag blir inte nedbruten. jag är trött men mår okej. livet är inte la la la la la, men det är inte dåligt. jag skulle inte säga att jag mår varken dåligt eller bra. bara neutralt. Jag undrar vad det beror på? Är det för att jag ska byta lägenhet i slutet av sommaren och ser så ofantligt mkt fram emot det? Att ha något att se fram emot hjälper ju väldigt mycket. Jag försöker att inte bli orolig över att jag snart ofrånkomligen kommer ramla genom golvet. när jag får negativa tankar försöker jag att stoppa dem och tänka på annat. jag vågar inte tänka dem en sekund i rädsla av att jag ska krascha.
En sak hände iofs idag. min syster sa något klantigt, och jag kände att hon alltid tror det värsta om mig och blev jätteledsen. tillslut började jag t o m att gråta. vet inte varför det träffade så hårt och efter en stund var det över... Trötthet?
En sak hände iofs idag. min syster sa något klantigt, och jag kände att hon alltid tror det värsta om mig och blev jätteledsen. tillslut började jag t o m att gråta. vet inte varför det träffade så hårt och efter en stund var det över... Trötthet?