Jag behöver verkligen få skriva av mig! Jag håller alltid ihop på jobbet. jag har jobbat när jag legat på 9,3 (där 10 är självmord och 9,5 är sjukskrivning). Jag har jobbat fast att det tagit mig 1,5 timme att komma ur sängen. Jag jobbar hur pissigt jag än har mått och jag har fan inte brutit ihop av mitt dåliga mående. Men så idag när jag får veta att en klient som jag kommit nära kanske är tvungen att flytta till dig hemland då visade jag inför min chef att jag nästan började gråta och att det var pisse jobbigt för mig. Hans reaktion på att hen kanske får flytta till en plats som inte är bra för gen?
- ja då blir det så.
Seriöst?! Jag behövde stöd och bekräftelse i att detta suger och i alla fall lite snack om vi kan göra något. Men nada. Jag är så besviken. När chefen gick frågade den hur det var med mig osv och jag fick lite medmänsklighet, men det var när chefen hade ytterkläderna på och kom får att säga ha en trevlig helg. Inget stänga dörren och sätta sig ner för att kolla läget.
Jag är så jävla besviken.
Jag vill inte att folk ska säga att så är det. Jag vill att vi tillsammans anstränger oss för att göra det bästa vi kan för att hjälpa människan. Känner mig så jävla ensam i detta.
